om två och en halv vecka så börjar jag gymnasiet. jag är så grymt taggad.

det ska verkligen få bli skönt att få börja om allt på nytt. ny skola, nya kompisar och framför allt ny stad.

men på sätt och vis så kommer jag ändå att sakna min gamla skola. Visst, det var bara två år som vi gick tillsammans, men det räckte verkligen för att komma alla så nära. Jag kommer sakna alla de där småsakerna som att inte längre säga hej till varandra i korridoren, att inte få äta tillsammans, ha lektioner med dom som man brukar, att inte längre få åka buss med samma gäng varje morgon och eftermiddag. detta kanske låter töntigt, men jag har aldrig sett så mycket folk gråta över samma sak samtidigt. alla känslorna bara kom fram sista kvällen tillsammans.

det var verkligen en av de bästa och sorgligaste kvällarna någonsin.

det kommer  att kännas konstigt att inte få träffa de som man har gått tillsammans med enda sen man började förskolan. en del har jag ju gått med i tio år. vissa fem år, vissa tre år, vissa två år och någon har jag gått med enda sen dagis.

Jag tror det hade varit en helt annan sak ifall jag hade börjat i värnamo där de flesta andra ska gå, då hade jag ju iallafall fått gå i samma skola som de flesta. Men de är skönt, vi är nio stycken från nian som ska gå i växjö, varav fem ska gå i min skola och en till och med i samma klass.

Åren har iallafall verkligen varit superbra!

Men jag ska inte klaga, jag är verkligen superpepp på att få börja gymnasiet och jag är verkligen redo. Om inget ändrar sig så ska jag gå es media på kungsmadsskolan. det kommer säkert bli hur bra som helst!